~~ En promenad vid havet kan ge många bilder ibland... jag tar alltid någon bild vid varje tillfälle, men kan inte alltid redigera de efteråt... Vissa får ligga länge innan jag tar de i framkallning... Delvis för att jag inte tycker om att spendera så mycket tid vid dator... Ibland är det ett nöje att jobba med bilder och återuppleva promenaden, men ibland vill jag bara bevara det i minnet... så det händer att vissa bilder väntar länge innan de hamnar på bloggen eller blir publicerade någonstans... I och för sig själva publicering är roligt, men det är aldrig mitt mål. Det är säkert tack vare dator och internet jag fick möjlighet att utvecklas i mitt bildskapande och lära mig mycket om fotografering... men det är myyyycket kvar att lära... Kanske därför fotografering, oavsett nivå, är otroligt spännande, givande och lärorikt. Tusentals bilder på minneskort, tusentals på skärmen att betrakta... Bakom varje bild jag, eller du, mina eller dina känslor, olika historier, berättelser... Mitt liv blir rikare av Era bilder och berättelser, jag blir inspirerad av Ert kreativitet och bara hoppas att jag också kan bidra med någonting från mina fotoförsök... :) Förra årets regniga sommar gav mig bilderna nedanför:
~~ Morze jest moim sąsiadem, a kmienista plaża miejscem spacerowym... dla zdrowia i fotograficznie... Niemal z każdego spaceru wracam z masą fotek. Nie zawsze jednak mam ochotę na "wywoływanie". Komputer zabiera za dużo czasu... Dlatego też wiele zdjęć czeka na "swój moment". Tak naprawdę to publikowanie fotek daje wiele radości, ale niekoniecznie jest celem... Przyznaję jednak, że zdjęcia, obrazy, moje, Wasze, są moją pasją i nieskończenie wzbogacają codzienność... Zeszłoroczne deszczowe lato dało mi fotki powyżej. ~~
~~ Det var länge sen jag uppdaterade bloggen... Hade svårt att se något på "mina" stenar över vintern. Ja, man är hemmablind ibland eller kanske lite mätt på detsamma om och om, även om havet är aldrig detsamma ;)
I all fall häromdagen tog jag en lååång promenad på stranden som är lite ödslig just nu. Vet inte om det var direkt vackert med bränt gräs, en viss nakenhet i den fortfarande frusna marken och lite ledsamma stenar, men det kändes vår. Jag hörde strandskator och stararna passerade ovan, det var många änder vid strandkanten och det var många små flyttfåglar som pickade i rutten tång...
Trotts några minusgrader på nätterna börjar det dofta annorlunda, fuktigheten stiger och det händer lite på marken. Isen och snön har försvunnit för det mesta och om solen blir fortfarande så generös, då snart grönskar det... Jag längtar... ~~ Zima trzyma wyjątkowo długo w tym roku. Jest naprawdę męcząca... Nawet ja, która uwielbia śnieg i świat spowity w bieli, tęsknię już za zielonością. W ostatnich dniach, mimo mrozów w nocy, słońce przygrzewało coraz goręcej. Śniegi stopniały i pokłady lodu też prawie zniknęły. Moja plaża zaczyna przypominać nagą pustynię. Nie wiem, czy taka "nagość" ma w sobie coś z piękna, ale wczorajszy spacer był przyjemny, a w powietrzu czuć paloną trawę, wilgoć i ...wiosnę... Jakże tęsknię... ~~
Jag var en av många deltagare i utmaningen "Berika och värna livet". Elisabeth Jönsson startade den på våren 2011 (så fort tiden gick :) ) och genom tio olika uppdrag gav oss möjlighet att reflektera över livets skiftningar och väckte en skaparlust. För mig var utmaningen som ett slags intellektuellt äventyr. Jag njöt och hade det trevligt som läsare och deltagare. I slutet på sommaren förra året blev bloggutmaningen en härlig personlig reflektionsbok. Vill Ni läsa mer om utmaningen, de som medverkade och deras inlägg besök gärna:
